Fullspäckat program med älgräkning och jägarmiddag
På lördagen gör Eckerös alla jaktlag en undersökning av antalet älgar i kommunen, detta görs samtidigt över hela Åland för att få en uppfattning om hur många älgar som finns.
Ålands landskapsregering har begärt detta och man brukar försöka göra en sådan uppskattning vart tredje år. Men det är nu sex år sedan senast på grund av snöläget under tidigare år.
Dagen började med att spana av bilvägar i området för att se om något djur rört sig över dem. I Storby fanns det inte några färska spår i alla fall. Sedan gick alla som kunde ut skogen för att se om det fanns några älgar och/eller älgspår inom våra jaktmarker.
I storby börjar vi söderifrån, tre man, med mig längst österut. Takten är ganska långsam dels beroende på att det är skare under snön som ibland bär och ibland inte. Sedan kan man inte bara gå rakt norrut genom området utan behöver kryssa på också i öst-västlig riktning.
Mycket spår av småvilt (hare, ekorre, rådjur) hela vägen men inte några större spår förrän efter cirka tjugofem minuter. Ok, första älgspåret tänker jag och går fram för att kontrollera. Men det är något annat djur som gjort spåret och jag har inte sett något sådant spår tidigare i skogen.
De påminner om hundspår men är mitt i skogen, flera kilometer från närmsta bebyggelse. Spårets längd är cirka tio centimeter (handsken är av storlek 10). Kennet som går cirka en kilometer väster om mig har observerat ett liknande spår och han antar att det kan vara lodjur. Jag tycker inte att det liknar ett kattspår men eftersom jag inte heller vet hur ett sådant ser ut så tror jag också att det är så.
En och en halv timme senare kommer jag fram till ett hygge på östra sidan om Vik slätten där jag ser tre örnar och fyra korpar flyga upp från norra kanten av luckan.
Min tanke är att det kan ligga någon älg där som dukat under av någon anledning så jag går åt det hållet. Örnarna är märkbart irriterade över min närvaro men försvinner iväg när jag är halvägs ute på hygget. Korparna väntar lite längre innan också de bestämmer sig för att röra på sig.
Det känns lite som att leta en nål i en höstack, men jag rör mig längre och längre norrut för att till sist komma till kanten mellan ytan och gammelskogen. Här ser jag plötsligt liknande stora spår som jag sett tidigare.
Älgräkningen fortsätter och jag byter område till ett som är fem kilometer längre österut. Här stöter jag ännu en gång på ett liknande spår och här är avtrycket nästan perfekt.
Tittar man efter på internet så är vargspår det som liknar mest! Älgräkningen fortsätter och vi samlas efteråt för att sammanställa uppgifterna. Sammanlagt 32 älgar på vårt område, vilket är ungefär vad vi bedömt att vi hade kvar efter jakten. Två andra jägare hade sett de andra spåren och vi var överens om att de måste vara från varg.
Festen på kvällen tillsammans med våra fruar/sambon blev en lyckad tillställning med god mat och trevligt sällskap och vi hade dessutom något extra att diskutera om!
Älgspåren kan vara så här tydliga och lätta att följa som i den här filmen, men inte alltid. Här ser vi också harspår en liten bit in i filmen och även ett rådjursspår som går parallellt med spåren av de två älgarna alldeles innan vi kommer fram till diket.
Ålands landskapsregering har begärt detta och man brukar försöka göra en sådan uppskattning vart tredje år. Men det är nu sex år sedan senast på grund av snöläget under tidigare år.
Dagen började med att spana av bilvägar i området för att se om något djur rört sig över dem. I Storby fanns det inte några färska spår i alla fall. Sedan gick alla som kunde ut skogen för att se om det fanns några älgar och/eller älgspår inom våra jaktmarker.
I storby börjar vi söderifrån, tre man, med mig längst österut. Takten är ganska långsam dels beroende på att det är skare under snön som ibland bär och ibland inte. Sedan kan man inte bara gå rakt norrut genom området utan behöver kryssa på också i öst-västlig riktning.
Mycket spår av småvilt (hare, ekorre, rådjur) hela vägen men inte några större spår förrän efter cirka tjugofem minuter. Ok, första älgspåret tänker jag och går fram för att kontrollera. Men det är något annat djur som gjort spåret och jag har inte sett något sådant spår tidigare i skogen.
 |
| Djurspår i snön |
En och en halv timme senare kommer jag fram till ett hygge på östra sidan om Vik slätten där jag ser tre örnar och fyra korpar flyga upp från norra kanten av luckan.
Min tanke är att det kan ligga någon älg där som dukat under av någon anledning så jag går åt det hållet. Örnarna är märkbart irriterade över min närvaro men försvinner iväg när jag är halvägs ute på hygget. Korparna väntar lite längre innan också de bestämmer sig för att röra på sig.
Det känns lite som att leta en nål i en höstack, men jag rör mig längre och längre norrut för att till sist komma till kanten mellan ytan och gammelskogen. Här ser jag plötsligt liknande stora spår som jag sett tidigare.
Spåren på luckan
Jag svänger mig västerut och där ligger ett rådjur som är "slaktat". Stora delar av djuret saknas och jag har svårt att tro att det bara är örnarna som ställt till med det här. Delar av maginnehållet ligger några meter från djuret och utgående från vad jag ser bedömer jag att rådjuret dödats för högst ett till två dygn sedan. Ingen snö eller rimfrost täcker några delar av djuret.
Festen på kvällen tillsammans med våra fruar/sambon blev en lyckad tillställning med god mat och trevligt sällskap och vi hade dessutom något extra att diskutera om!
Älgspåren kan vara så här tydliga och lätta att följa som i den här filmen, men inte alltid. Här ser vi också harspår en liten bit in i filmen och även ett rådjursspår som går parallellt med spåren av de två älgarna alldeles innan vi kommer fram till diket.
Kommentarer
Skicka en kommentar